Ghostworld

Bara 3 timmar kvar sen är jag ledig i 5 dagar.

Även om jag redan har spelat bort säkert 1000:- av lönen på internet-casino så har jag ändå tillräckligt kvar att bli full och äta färdig mat för. Det räcker för mig. Det där med att vara analfabet i köket stör inte mig så mycket längre. Det fanns en period tills för inte så längesen då jag led av att inte ens kunna göra en enkel sås. Men det är ok att vara en mat-katastrof. Jag såg en trailer tidigare idag på tv om att anorektiker och tjockisar har väldigt många likheter i sin inställning till mat. Jag hann aldrig förstå varför, men tillbaka till min poäng, det är ok att vara en mat-katastrof. Jag är bra på andra saker istället. Min dröm vore att ha en jourkock som sov bakom köket jämt när han inte jobbade. Han kunde kanske få hänga vid poolen när han har lust. Men jag betalar honom för att vara i husarrest. Fucking jävla uteblivna lotterivinst alltså.

Men jag har något annat att se fram emot nästan lika bra som pengar. Närmsta 2 månaderna ska jag jobba 24 nätter på lyxhotellet i denna kedja av tre hotell.

Lyxhotellsbiten i sig är rätt dryg. Room Service-matbeställningar kan dyka upp när som helst under natten och gästerna kan vara så handikappat krävande att man börjar undra hur fan de fick ihop sina pengar egentligen.

Men till den positiva delen. Det spökar något enormt på det där hotellet. Hon som jobbar natt i vanliga fall har berättat om hur gäster ringer ner mitt i natten för att klaga på skrattande barn i korridorerna, när det inte bor ett enda barn på hela hotellet. Prydnadsleksaker som plötsligt ligger utspridda i hela korridorerna när man går nattrundan och det har till och med inträffat att dessa leksaker rullat nerför trappan till receptionen. Ett piano i lyxsviten som spelat av sig själv så många gånger att de var tvungna att ta bort det från hotellet och 20 rum som samtidigt ringer ner och klagar på att det låter som en jättefest i restaurangen kl. 3 på natten bara för att ljudet helt avstannat när nattpersonalen gått dit. Men jag har lugnat ner mig nu.

Först var jag helt livrädd, tills då jag i natt fick ett lugnande besked av hon som jobbar där att om jag nu någonsin ska träffa spöken så är dessa de vänligaste man kan tänka sig. De lever fridfullt där och då och då korsas våra frekvenser. Ungefär så. Förutom vad som nu finns i kulverterna då. Jag har fått en sträng varning om att absolut aldrig gå ner dit på natten. Vad fan ska jag göra om det som finns där nere väljer att komma upp då? Det får väl visa sig.

Förhoppningsvis kommer jag i alla fall ha gått till nästa fas av livet innan sommaren är slut, då jag med mina egna ögon fått bevis på att det finns liv efter döden. Det vore ju faktiskt det mest magiska jag kan tänka mig. Även om jag är ganska övertygad av sådant jag själv upplevt och hört andra berätta, så måste det ju vara en fundamental skillnad att upplevt det otvivelaktigt själv.

Sommaren 2008 när jag och spökena hängde i den 5-stjärniga natten; det låter som att mitt liv allt annat än stagnerat när man ser på det så.

Natt nr. 8 av 11 stycken på jobbet i rad

Ännu en natt på detta hotell. Men jag trivs underbart måste jag säga. Jag kom precis på att jag kan röka på innergården istället för att gå ut på gatan och trängas med fredagsfirare som jag inte får vara med. Lyssnar på "Is Your Love in Vain?" med Bob Dylan. De här raderna förklarar väl mitt problem att jag inte pallar med förhållanden överhuvudtaget:

"Are you so fast that you cannot see, that I must have solitude?
When I am in the darkness, why do you intrude?
Do you know my world, do you know my kind
Or must I explain?
Will you let me be myself
Or is your love in vain?"

För det är ju så. Jag vill vara själv och göra det jag vill och inget gulligt kan ändra på det. Men jag vill ju också ha någon bredvid och omkring mig, men det slutar alltid med att man ska vara två och jag vill bara vara en.

Men jag bryr mig inte så mycket längre faktiskt. Jag vill ha ett stort hus vid en sjö i USA. Det bryr jag mig väldigt mycket mer om. Kärlek och Stora Pengar är lika långt borta båda två.

Kan Henke göra comeback kan jag också

Jag ska på en Blinddate på Torsdag. Det är ju helt sjukt faktiskt. Men nån måste väl leva på 80-talet. Saken är dock, att det bara är en blinddate för mig. Hela skälet bakom den är att bilder på mig från Facebook fångat en ung dams vilda intresse.

Allt jag vet är hennes namn och hennes nummer och att hon ska vara 'väldans söt' enligt vår gemensamma kompis som fungerat länk. Så bara jag lever upp litegrann till bilderna hon såg av mig så kanske jag åtminstone får hångla med en väldigt söt tjej på Torsdag. Det vore ju faktiskt på tiden. Kanske till och med får en flickvän som jag kan flytta från stan med. Till Azorerna eller Afrika eller nåt.

Jag kom att tänka på en sak när jag nyss läste om New York-guvernören som ertappats med att ha köpt lyxprostituerade i ett decennium, samtidigt som hans största politiska tillgång varit att hålla samhället rent och göra så genom att peka på dem som inte kan hålla sig från smutsen.

Det är det som får mig att tveka väldigt starkt inför det alltmer civiliserade sättet att driva vårat samhälle på. Det känns lite som att vi fostras av föräldrar som hindrar sina barn från att plaska i pölar. Vi gillar alla bakgårdar för att vi kan slappna av och inte oroa oss för att bli iaktagna.

Baby Gone to Space

Jag hade egentligen tänkt vänta med att lägga ut musik som jag och andra gjort tills jag har mixat en låt ordentligt och spelat in allt som inte håller måttet en gång till.

Som i den här låten är ju kvaliteten på sången under kritik i vissa moment, som falsksång och att jag inte har gjort två separata spår av min sång, som är extremt nära mikrofonen, och skriken från oscar som är 2 meter bort, utan bara komprimerat det och försökt kompromissa mellan våra två olika röststilar när jag ställt in EQ's. Men tänk på det som en demo och lyssna på pianoslingorna! Jag är lite stolt över mig själv där eftersom jag verkligen inte spelar piano till vardags. Oscar spelar alla gitarrer och gör det väldigt bra. Och texten är otroligt fin:

My baby's gone to space
Gone to space, she's gone to space
In a shuttle
Who shot her, way up there?

Why do you leave me?
-Cause i'm gonna go to space

My baby's gone to space
And I'm going after her

Why do you leave me,
Way up there, way up there
I'm going after you


Hehe lite osammanhängande text, men det var improviserat i stunden. Och andra gången sången kommer in ska den naturligtvis vara mycket högre i mixen, det ska ju eskalera där. Men ni får tänka det själva. En grund till en magisk låt är det i alla fall.

---

Jag sover konstiga tider och helt utan konsekvens. Det medför sig rätt ofta snyggt mönstrade men väl så svarta ringar under ögonen. Jag känner mig lagom pigg och tillfreds i kroppen men det är beklämmande när man jobbar i en reception att vara medveten om att man ser rätt trött och sliten ut. Och när jag dessutom inte kan hålla mig från att sjunga med till youtube-klipp för mig själv på låg volym och nästan får tårar i ögonen så har jag ändå ett fint liv.

Nu har jag även fått garanterad heltidstjänst som nattportier hela sommaren. Jag jobbar 7 dagar och är ledig 7 dagar hela sommaren igenom. Då kan jag dessutom ta lite extrapass under min lediga vecka och jag har fått klartecken för att vara ledig hela september, så om 5 månader åker jag iväg 1 månad ut i det stora okända.

Gorilla Mountains forever

Hon dog i en vulkan i gorillabergen i östra Kongo. På de platser det inte skjuts med djungelkulsprutor i Belgiska Kongo kan besökare fortfarande vandra säkert. Bara de håller sig borta från gorillavulkanen.