6 månader 5 månader?

Jag skulle bara ringa min nya ljudteknikerskola och bekräfta vilket datum i Oktober den slutar, när telefonisten glatt säger att det är den 14 september. Jag tänker va?! och tackar och lägger på. Sen kommer jag på att det kanske är bättre och ringa upp och meddela henne om mitt va, och hon säger samma sak igen, babblar om 10 veckor hit, 14 dit och jag förstår ingenting förutom att de lovat mig 6 månader och bara tänker ge mig 5, minus två veckor för något lov mitt i sommaren.

Men jag har redan lämnat 500 pund i deposition som jag aldrig kan få tillbaka, så det är väl bara att betala återstående 48.000 för 4.7 månader istället för 6 månader. Jag har svårt att säga ifrån när jag blir lurad av instutitioner. Jag ser bara oändliga papper och personer jag måste gå igenom för att få rätt. Istället suckar jag och blir lite ledsen.

En vanlig dag på vägen

Än så länge har jag bara nått London. Här går jag i engelskaskola där eleverna kommer och går varje vecka. Varje vecka nya människor jag inte orkar prata med. Jag orkar inte prata med någon. Det börjar gå mig på nerverna att mina flatmates undrar saker ibland. Jag vill bara vara själv och tänka.

Jag har fått höra att tobaken jag röker gör att jag luktar illa. Jag tar åt mig och vänder tillbaka mot röda Marlboro och bara 10 om dagen. Det går väldigt bra. Idag var första dagen och jag kom plötsligt ihåg hur det var när jag var 17 och det alltid var sommar och varje cigarett fick mig att hoppas. Men nog om cigaretter, en stor del av hela den här tanken är att jag inte bryr mig om dem lika mycket längre. Men jag tycker fortfarande väldigt mycket om rök.

På väg hem

Välkomna.
Jag föddes i Sverige, men hamnade ganska tidigt i exil då tv-bilderna från andra sidan Atlanten fick mig att känna mig lurad. Nu är jag äntligen på väg hem till Amerika.