ADHD-ME

Klockan är 03.40 och jag ska upp om 4-5 timmar men jag vill inte sova. Jag har precis sett första delen av No Direction Home och fick tillbaka känslan jag alltid tappar, att det är viktigt. För att låna mr. Dylans ord "An arrow so fierce and slick it can pierce through dust no matter how thick".

Jag har misskött mig med gräsrökandet senaste tiden igen. Inte för att jag inte velat, för gud jag älskar det. Men det tar verkligen död på glöden att rakryggad vara tvungen att se vad som finns bortom.

Polska musikgeniet i min klass och jag åt lunch i fredags. Han berättade om sina planer på ett mindre ljudimperium i sina hemtrakter. Han rekommenderade en bok om ljud för mig som jag behöver för att bli en bra liveljudtekinker. Jag berättade att jag behövde action hela tiden för att inte bli uttråkad, och att jag nog skulle ha svårt att läsa boken. Han undrade halvt bekymrat och halvt nervöst skämtande om jag hade ADHD.
-Lite.
Sen åt han vidare på sitt lamm.

Men jag har tänkt på det sen dess. Jag kan verkligen inte koncentrera mig. Jag vill bli jättebra på gitarr, men jag tröttnar för att det inte händer något annat än att jag spelar gitarr. Och om jag dricker öl så häller jag i mig den tills jag somnar, för jag blir uttråkad om jag inte får fortsätta rakt fram rakt ner upp.

Men det kommer lösa sig. Jag och Heidi sa det ikväll. Vi är nog bara kräsna med vad vi hålla fast i tillräckligt länge. Jag längtar efter att hålla i vin med the babe herself.