Ghostworld
Bara 3 timmar kvar sen är jag ledig i 5 dagar.
Även om jag redan har spelat bort säkert 1000:- av lönen på internet-casino så har jag ändå tillräckligt kvar att bli full och äta färdig mat för. Det räcker för mig. Det där med att vara analfabet i köket stör inte mig så mycket längre. Det fanns en period tills för inte så längesen då jag led av att inte ens kunna göra en enkel sås. Men det är ok att vara en mat-katastrof. Jag såg en trailer tidigare idag på tv om att anorektiker och tjockisar har väldigt många likheter i sin inställning till mat. Jag hann aldrig förstå varför, men tillbaka till min poäng, det är ok att vara en mat-katastrof. Jag är bra på andra saker istället. Min dröm vore att ha en jourkock som sov bakom köket jämt när han inte jobbade. Han kunde kanske få hänga vid poolen när han har lust. Men jag betalar honom för att vara i husarrest. Fucking jävla uteblivna lotterivinst alltså.
Men jag har något annat att se fram emot nästan lika bra som pengar. Närmsta 2 månaderna ska jag jobba 24 nätter på lyxhotellet i denna kedja av tre hotell.
Lyxhotellsbiten i sig är rätt dryg. Room Service-matbeställningar kan dyka upp när som helst under natten och gästerna kan vara så handikappat krävande att man börjar undra hur fan de fick ihop sina pengar egentligen.
Men till den positiva delen. Det spökar något enormt på det där hotellet. Hon som jobbar natt i vanliga fall har berättat om hur gäster ringer ner mitt i natten för att klaga på skrattande barn i korridorerna, när det inte bor ett enda barn på hela hotellet. Prydnadsleksaker som plötsligt ligger utspridda i hela korridorerna när man går nattrundan och det har till och med inträffat att dessa leksaker rullat nerför trappan till receptionen. Ett piano i lyxsviten som spelat av sig själv så många gånger att de var tvungna att ta bort det från hotellet och 20 rum som samtidigt ringer ner och klagar på att det låter som en jättefest i restaurangen kl. 3 på natten bara för att ljudet helt avstannat när nattpersonalen gått dit. Men jag har lugnat ner mig nu.
Först var jag helt livrädd, tills då jag i natt fick ett lugnande besked av hon som jobbar där att om jag nu någonsin ska träffa spöken så är dessa de vänligaste man kan tänka sig. De lever fridfullt där och då och då korsas våra frekvenser. Ungefär så. Förutom vad som nu finns i kulverterna då. Jag har fått en sträng varning om att absolut aldrig gå ner dit på natten. Vad fan ska jag göra om det som finns där nere väljer att komma upp då? Det får väl visa sig.
Förhoppningsvis kommer jag i alla fall ha gått till nästa fas av livet innan sommaren är slut, då jag med mina egna ögon fått bevis på att det finns liv efter döden. Det vore ju faktiskt det mest magiska jag kan tänka mig. Även om jag är ganska övertygad av sådant jag själv upplevt och hört andra berätta, så måste det ju vara en fundamental skillnad att upplevt det otvivelaktigt själv.
Sommaren 2008 när jag och spökena hängde i den 5-stjärniga natten; det låter som att mitt liv allt annat än stagnerat när man ser på det så.
