Natt nr. 8 av 11 stycken på jobbet i rad

Ännu en natt på detta hotell. Men jag trivs underbart måste jag säga. Jag kom precis på att jag kan röka på innergården istället för att gå ut på gatan och trängas med fredagsfirare som jag inte får vara med. Lyssnar på "Is Your Love in Vain?" med Bob Dylan. De här raderna förklarar väl mitt problem att jag inte pallar med förhållanden överhuvudtaget:

"Are you so fast that you cannot see, that I must have solitude?
When I am in the darkness, why do you intrude?
Do you know my world, do you know my kind
Or must I explain?
Will you let me be myself
Or is your love in vain?"

För det är ju så. Jag vill vara själv och göra det jag vill och inget gulligt kan ändra på det. Men jag vill ju också ha någon bredvid och omkring mig, men det slutar alltid med att man ska vara två och jag vill bara vara en.

Men jag bryr mig inte så mycket längre faktiskt. Jag vill ha ett stort hus vid en sjö i USA. Det bryr jag mig väldigt mycket mer om. Kärlek och Stora Pengar är lika långt borta båda två.