Gorilla Mountains forever

Hon dog i en vulkan i gorillabergen i östra Kongo. På de platser det inte skjuts med djungelkulsprutor i Belgiska Kongo kan besökare fortfarande vandra säkert. Bara de håller sig borta från gorillavulkanen.

Andra sidan

Ibland blir jag verkligen less på att vara förstående. Vi har ett förtäckt världskrig uppsnurrat i vår rättighet att vara fria med iphones. Fuck det, vi vet att våran gränslösa längtan efter konsumption ligger som underlag till allt ont.
"Police becomes necessairy in human society, only as a junction, where there's a split between those who got and those who ain't got" som nån samplad hos Dead Prez sa och så vidare.

Publikfriaren Tony Blair som bjöd in Noel Gallagher till 10 Downing Street för att spela gitarr och har 500.000 människors blod på sina händer 12 år senare. Vi försöker tro att vi tagit lärdom av vad som skett tidigare, men vi är lika blinda som alla innan oss som inte kunde jämföra nya formationer av ondska med hur andra blivit lurade.

Inte för att jag riktigt orkar bry mig, men just nu är det high red alert i London runtomkring mig för att nya bensinbilar kan spränga mig närsomhelst. Tack för det. Tack bensinbombare för att ni strider tillbaka mot Tony Blair och George Bush även om den tidigare inte har något inflytande längre. Även om jag verkligen hatar delar av islam så är jag på deras sida. Spräng mig baby.

ADHD-ME

Klockan är 03.40 och jag ska upp om 4-5 timmar men jag vill inte sova. Jag har precis sett första delen av No Direction Home och fick tillbaka känslan jag alltid tappar, att det är viktigt. För att låna mr. Dylans ord "An arrow so fierce and slick it can pierce through dust no matter how thick".

Jag har misskött mig med gräsrökandet senaste tiden igen. Inte för att jag inte velat, för gud jag älskar det. Men det tar verkligen död på glöden att rakryggad vara tvungen att se vad som finns bortom.

Polska musikgeniet i min klass och jag åt lunch i fredags. Han berättade om sina planer på ett mindre ljudimperium i sina hemtrakter. Han rekommenderade en bok om ljud för mig som jag behöver för att bli en bra liveljudtekinker. Jag berättade att jag behövde action hela tiden för att inte bli uttråkad, och att jag nog skulle ha svårt att läsa boken. Han undrade halvt bekymrat och halvt nervöst skämtande om jag hade ADHD.
-Lite.
Sen åt han vidare på sitt lamm.

Men jag har tänkt på det sen dess. Jag kan verkligen inte koncentrera mig. Jag vill bli jättebra på gitarr, men jag tröttnar för att det inte händer något annat än att jag spelar gitarr. Och om jag dricker öl så häller jag i mig den tills jag somnar, för jag blir uttråkad om jag inte får fortsätta rakt fram rakt ner upp.

Men det kommer lösa sig. Jag och Heidi sa det ikväll. Vi är nog bara kräsna med vad vi hålla fast i tillräckligt länge. Jag längtar efter att hålla i vin med the babe herself.

1-2 1-2

Eftersom nästan ingen läser här tänker jag göra ett test som jag snodde från en 15-årig tjejs blogg.

Vad blir ditt namn baklänges? Noraa

Har du gjort en snöängel i år? Nej jag leker inte

Hur lång tid är det längsta du legat på sjukhus? 3 dagar, jag gillar sjukhus, skulle vilja vara där oftare.

Platt eller lockigt hår? hår är bra överhuvudtaget

Är du kär i någon? Nicole Ritchie

Vad gör du när det regnar? Olika

Har en dröm gått i uppfyllelse? Två

Vad har du för startsida på internet? tom

Vem ringde du senast? En tjej i min skola. Jag hade missat hennes samtal med flit men var tvungen att ringa upp när hon messade mig och inte kunde hitta hennes låtar. Det visade sig att hon spelat in dem i en annan studio och det var därför dom inte fanns i studion hon letade i. Men hon var glad att jag ringde tillbaka i alla fall.

Tycker du att sengångare är söta? Dom är ok

Har du haft vattkoppor? Bara när jag var liten

Har du någon gång testat karate? Massor av gånger

Vilken mobilringsignal? ljudlös

Minimorötter eller pommes frites? pommes frites

Första sporten du gick på? Big Wheels

Vad längtar du mest till just nu? Rockaway Beach

Hur gammal har du tänkt bli? jag vet inte, det spelar ingen roll

När åt du senast en fiskbulle? i lågstadiet

Vad drömde du inatt? säkert någonting i staden jag bor ganska ofta i när jag drömmer. Det är coolt när jag tänker efter. Jag återkommer alltid till en stad i mina drömmar som inte finns på riktigt men som alltid ser likadan ut i drömmen. Den är en blandning av typ Nice, Marseille och Istanbul och det är alltid trubbel och typ biljakter omkring mig där. Jag har inte tänkt på det så förrut, men jag lever ett dubbel-liv, ett när jag är vaken och ett när jag sover.

Vilken tv-serie är bäst? tittar inte på tv

Kan du gå ner i spagat? nej

Vad åt du senast? philadelphia ost, bröd, kaffe, banan, kiwi, cigarett

Höga eller låga strumpor? alla

Vad är du mest rädd för i hela världen? judar

Har du varit kär i en kändis? ja, just nu

Läser du på baksidan av mjölkpaketen? ibland, jag tycker alltid det ser ut som pyssel eller nåt

Röd, grön, blå eller gul mjölk? grön

Vad har du för färg på ditt påslakan? vitt med olika ränder

Vad ska du döpa dina barn till? jailbait

Sommar eller snö? bara det inte blåser så mycket

Bikini eller baddräkt? bikini

Snyggaste läraren? hon som spelar saxofon

Har du någon gång haft på dig ett par kallingar? jävla tjejtest

Riktig gran eller plastgran? riktig

Tänt eller släckt när du ska sova? släckt om jag orkar släcka

Godaste drickan till frukosten? evian

Senast lästa bok? Lovesick Blues - The Life of Hank Williams

Vem kramade du senast? tjejen jag sov med i husbilen i lördags

Älskar du att sjunga? det klart

Vill du bli president? nej gerillaledare

Har du spelat kille i en teater? fan heller

Duscha eller bada? båda

Kan du ditt mobilnr utantill? ja

Har du tråkigt? ja, jag vill flytta härifrån

Har du gråtit i skolan nån gång? säkert när jag var hungrig nångång

Stockholm city, Metro eller .SE? stockholm

Hur tar du dig till skolan? dubbeldeckare

Har du någonsin sminkat dig som punkare? nej

Sjunger du på toa? nej, jag vill inte bli upptäckt

Vilken färg har din jacka? blå, vill byta

Använder du långkallingar? nej aldrig

Är du höjdrädd? nej jag vill bli pilot

Vilket land vill du åka till? det där nya

Vad var det senaste som fick dig att skratta? kittel

Vad ska du göra NU? kaffe spliff tv-spel

Frampton Park Road

Jag gillar min gård. För ett par dagar sen när jag var på väg hem med huvudet mot marken och borta i tankar med en plastpåse i ena handen ser jag i ögonvrån hur jag passerar en grupp 15-åriga svarta tjejer på cyklar. Plötsligt säger en av dem jävligt kaxigt till mig "Are you alright mate?". Jag tittar upp och säger 'Yeah, not too bad' och går vidare. Två-tre sekunder senare och 5 meter bort skriker en av dem:

'I'll stab you in the face for your bag'

Haha. Nyss åkte två polisbilar med sirenerna på förbi på gatan utanför och ett av kidsen som lekte i klätterställningen skrek "COPLAND" så högt han kunde.

2-2

Jag såg hela Danmark - Sverige ikväll på min dator i storleken av fönstret på bilden ovan. Man kan inte få med streamade videos på screensavers tydligen, men så här såg det ut, plus live-video där det är svart. Det fanns inga kommentatorer på min sändning, bara publikljud på hög volym och beklämmande bildkvalitet. Men oh boy, jag satsade 40 kronor på att Sverige skulle vinna efter att Danmark kvitterat. Sen kom min försupna dansk till undsättning med en missad suckerpunch och gav mig 0-3 och 240 kronor tillbaka på betet. Jag ska föra över dom nu till live-blackjack på ladbrokes och vinna ihop pengar till att göra något jag ännu inte vet imorgon.

Sickness by Bobby Digitial

RZA som förklarade i en intervju för många år sen att han lämnat bakom sig att gå runt med ett rakblad i mungipan och röka cigaretter i Harlem, att han ständigt måste gå vidare, är någon alla alltid borde hoppas att få lyssna till.



Even though we see through your wicked intentions
We gave you land to experiment with your inventions
But you strive for global lynchin', extension
But it's yourself that will become extinct
You inherit this power to think and build things
The free wills of love, not hate or kill things
And when you went astray, we sent prophets to reveal
things
And left scriptures behind to fulfill things
But you still wanna kill things, rob and steal things
So don't blame us when it's time to fulfill things and
kill Kings

Raise the sword and praise the Lord
On this wicked society, society
Raise your sword and praise the Lord
It's a wicked society, society
Praise the Lord and raise your sword
Against this wicked society
Rage the war
Against this wicked society

-Yeah let's blow it up

1970 strandade en enorm död val vid Florence, Oregon, som lokalbefolkningen inte visste vad de skulle göra av. De beslöt sig för att spränga den. Kolla på filmen hur det gick.

Svt forever

Tack vare Heidi's entusiasm somnar jag varje kväll till dokumentärer eller program från SVT på svt.se. Jag har slutat bry mig att jag inte orkar gå tillbaka till affären som sålde TV'n till mig med en multifjärrkontroll som inte går att ställa in kanalerna med och be dem att fixa en riktig.

Förra gången jag var lämnad ensam med SVT som enda alternativ var när jag hälsade på min farmor 2 mil söder om Korpilombolo för ungefär 8 år sen. Kvällarna är med minsta möjliga uttryck isolerade ingenstans i Norrbotten, och TV'n på övervåningen blev mitt enda tecken på att liv fortfarande fanns. Kobra med programkollegor och dokumentärer matade mig med historier från platser och sätt att se på livet jag aldrig tänkt på, och jag fick reda på det i ett vakum. Nu har min sinnessjuka kusin med sin lika sinnessjuka falsettpojkvän stulit min sena farmors gård från resten av släkten och låtit huset förfalla medans de föder upp hundratals råttor i det. Men det är en annan historia.

Det jag vill komma till är att det här samtalet mellan Stina Dabrowski, Ernst-Hugo Järegård och Thomas Di Leva från 1990 är så fint och smart och klokt och öppenhjärtigt att jag saknar Sverige så sjukt mycket. Ernst-Hugo Järegård kan som få andra tala svenska och med de svårare orden reducera ordet typ till typ.

Se här:
Del 1
Del 2

Röde Baronen och jag

Jag är så jävla less på den där engelskaskolan nu. Lektionerna är hyfsat roliga, jag tycker om flera i min klass och jag mår alltid bra efter att ha varit där. Men nu får det vara nog.

Jag vill inte lära mig mer skolengelska. Jag vill bli ljudtekniker goddamnit. Eller stridspilot. Jag köpte en bok om Röde Baronen igår. För dig som är obekant med honom var han nationalhjälte i Tyskland under första världskriget när Tyskland bara var ett stridande land som vilket annat utan rena planer för framtiden. Röde Baronen sköt ner fler fiender med sitt flygplan än någon annan.

Mamma sa till mig igår att jag måste sluta vara så högtidlig om mitt eget liv. Jag höll med henne då eftersom det finns många poänger i det. Men mitt problem är inte att jag är högtidlig. Mitt problem är att jag inte är på en plats där min högtidlighet är till min fördel. Men snart. Om 2 veckor börjar jag lära mig en yrkesteknik. Nog med intellektuell bullshit. Jag vill ha spakar i mina händer.

Watch out

Jag gillar att gubben slår den stora duvan som att den vore en riktig duva som förstör för dom andra.

Buzz Aldrin - Astronaut

Buzz Aldrin med sin fru under invigningen av en glasgång som går över kanten på Grand Canyon. Med NASA-jacka. Det är så vackert att jag inte vet vad jag ska säga riktigt. Han slutar aldrig att vara Astronaut. Han flög till månen. På riktigt. Han är en Astronaut som flög till månen. Vi måste tänka mer och oftare på det här. Lyssna bara hur det låter. Han är en Astronaut som tillsammans med en handfull andra Astronauter varit längre bort i oändligheten än någon annan. Ingenting på jorden kan ändra på det. Det är väldigt sällan jag kan koppla fullständigt att det förflutna verkligen har funnits till, men just nu gör jag det. Se hur båda ser ut att leva kvar i en ren 60-tals förort till Houston.

Jag kan inte skriva sammanhängande om det här. Det väcker alldeles för mycket känslor inom mig.


Buzz - 1969

1987, anyone?

Det känns mest som att greppa efter något i en feberdröm. Inte som att försöka fånga luft med händerna, men som att försöka fånga motsatsen till den. Något lite tjockare som gör en illamående vid varje rörelse eftersom det är så förgäves att det slår ner en innan man ens gett upp.

Men jag vill inte vara i de här tiderna. Jag saknar världen innan EU. Jag är ledsen nästan varje morgon jag vaknar upp för att jag måste gå ut i en värld jag inte tycker om. Jag menar inte att jag inte tycker om att vara i världen, jag älskar mina vänner och människor föds lika oskrivna som i alla tider.

Men jag är ingen rationell människa. Jag står inte ut med att tänka efter för mycket på de logiska orsakerna till saker och ting. Jag skjuter hellre från höften varje gång och lär mig intuition hellre än fysisk perfektion mellan öga och avtryckarfinger. Därför tänker jag bara säga att det nuförtiden känns som att möjligheterna flyttat till en bonusbana och det som är lämnat kvar åt resten är passager dit.

Nuclear love

Idag skolkade jag från skolan och såg en dokumentär om krig. Jag är så lyckligt lagd att ha växt upp i neutrala Sveriges famn att jag älskar atombomber som jag älskar tecknad film. En svamp i skogen, en svamp som varningssignal. Samma sak för mig. Here's to atombombs. Jag har färglagt bilden själv.

Ett enklare liv

Min resa går på halvfart för tillfället. Jag blickar inte över Atlanten i samma utsträckning som när jag började skriva här för ett par veckor sen. Jag tänker mer på jordkullen jag såg från Heidi's fönster igår och grustaget lite längre bort i Stratford. Jag är bara intellektuell på tilltal. Om ingen utmanar mig stirrar jag mest tills jag hittar något att fixera på i mitt huvud. Sällan ord, bara bilder och hurvida jag vore nöjd om jag befann mig där. Min självbild är i tredje person till pulserandet av musik, men aldrig ljudet av den. Jag antar att jag är en autist som går att väcka till liv om jag orkar bry mig.

London-Oban

Sommaren 2004 väntade jag på min sista lön från caféet jag jobbade på i London och var utan lägenhet. Så jag tog bussen till Skottland.

Jag lyssnar på Greetings From Asbury Park och letar efter genvägar till Atlantic City och kommer egentligen dit med en bild som den här så länge jag inte reser mig från stolen. Tack för att jag ska sitta bakom ett gigantiskt ljudbord med mer rattar än jag kan se samtidigt men måste lära mig att ha koll på innan jag på allvar kan börja tänka på att lämna London.

Junior och Klara flyttar till Klippiga Bergen om två månader med deras tre barn och Robin svär på att följa efter så fort Junior stadgat sig som mäklare med sin naturbegåvning att sprida ljus på en uppfattning av sanningen som absolut bara finns i den skräckslagna reaktionen av värjandet för den. Kalle är redan i Hollywood och har miljonkontrakt hängades runt sig som någon som överlever på att plocka fjädrar från guldägg inte kommer tveka att blåsa bort åt honom. Men han ser fram emot att bli blåst i Hollywood säger han.
Vi är alla på väg mot det förlovade landet. Fuck romantiken över mångfacetterade Europa. Jag tänker slåss till döden för dollars.

Det var länge sen Jan Stenmarck inte var en parodi på sig själv.
Men det här är helt otroligt. Hoppas han bara hade en livskris.

Innan guldrushen

Jag satt på bästa platsen i minibussen enligt Petter och vi åkte konstiga omvägar via Kings Cross hem från deras spelning med heta Bat for Lashes. Hon såg ut som en hippie-Xena warrior princess och dunkade med en sorts stav till musiken och jag såg henne bakifrån från sidan av scenen och var osäker på om jag kunde tillåta mig att gilla det. Så många jag tycker om trashar hippies och jag vacklade var mitt eget tyckande börjar och allmänna sanningar slutar. Men så gjorde hon en cover på I'm on Fire och efteråt berättade Petter att hon låg i en dubbelsäng i hennes gigantiska loge med loft som entré.

Det regnade istället för att blåsa förnedrande vindar som tidigare på kvällen när jag hjälpte Petter att bära in hans utrustning genom dörren. Sophie hade bakat bananmuffins och både hon jag och Kerry var glada över att se varandra igen. Jag fick en muffin och sprang tillbaka till minibussen och det var mest muffin på utsidan och smaklös luft på insidan. Men en promenad genom London Fields och Milky Way Crunchy Rolls och Crunchie och 20 röda Marlboro och jag hade smaken tillbaka.

Imorgon ska jag upp tidigt igen och hoppas att jag slipper någons ansikte rakt upp i mitt i trängseln på Silverlinktåget till skolan för att göra grammatik i alldeles för högt tempo och tänka på annat så ofta jag kan innan jag äntligen får gå därifrån och åka minicab till sjukhuset med Pat.

6 månader 5 månader?

Jag skulle bara ringa min nya ljudteknikerskola och bekräfta vilket datum i Oktober den slutar, när telefonisten glatt säger att det är den 14 september. Jag tänker va?! och tackar och lägger på. Sen kommer jag på att det kanske är bättre och ringa upp och meddela henne om mitt va, och hon säger samma sak igen, babblar om 10 veckor hit, 14 dit och jag förstår ingenting förutom att de lovat mig 6 månader och bara tänker ge mig 5, minus två veckor för något lov mitt i sommaren.

Men jag har redan lämnat 500 pund i deposition som jag aldrig kan få tillbaka, så det är väl bara att betala återstående 48.000 för 4.7 månader istället för 6 månader. Jag har svårt att säga ifrån när jag blir lurad av instutitioner. Jag ser bara oändliga papper och personer jag måste gå igenom för att få rätt. Istället suckar jag och blir lite ledsen.

En vanlig dag på vägen

Än så länge har jag bara nått London. Här går jag i engelskaskola där eleverna kommer och går varje vecka. Varje vecka nya människor jag inte orkar prata med. Jag orkar inte prata med någon. Det börjar gå mig på nerverna att mina flatmates undrar saker ibland. Jag vill bara vara själv och tänka.

Jag har fått höra att tobaken jag röker gör att jag luktar illa. Jag tar åt mig och vänder tillbaka mot röda Marlboro och bara 10 om dagen. Det går väldigt bra. Idag var första dagen och jag kom plötsligt ihåg hur det var när jag var 17 och det alltid var sommar och varje cigarett fick mig att hoppas. Men nog om cigaretter, en stor del av hela den här tanken är att jag inte bryr mig om dem lika mycket längre. Men jag tycker fortfarande väldigt mycket om rök.

På väg hem

Välkomna.
Jag föddes i Sverige, men hamnade ganska tidigt i exil då tv-bilderna från andra sidan Atlanten fick mig att känna mig lurad. Nu är jag äntligen på väg hem till Amerika.