29 June 2008

Ghostworld

Bara 3 timmar kvar sen är jag ledig i 5 dagar.

Även om jag redan har spelat bort säkert 1000:- av lönen på internet-casino så har jag ändå tillräckligt kvar att bli full och äta färdig mat för. Det räcker för mig. Det där med att vara analfabet i köket stör inte mig så mycket längre. Det fanns en period tills för inte så längesen då jag led av att inte ens kunna göra en enkel sås. Men det är ok att vara en mat-katastrof. Jag såg en trailer tidigare idag på tv om att anorektiker och tjockisar har väldigt många likheter i sin inställning till mat. Jag hann aldrig förstå varför, men tillbaka till min poäng, det är ok att vara en mat-katastrof. Jag är bra på andra saker istället. Min dröm vore att ha en jourkock som sov bakom köket jämt när han inte jobbade. Han kunde kanske få hänga vid poolen när han har lust. Men jag betalar honom för att vara i husarrest. Fucking jävla uteblivna lotterivinst alltså.

Men jag har något annat att se fram emot nästan lika bra som pengar. Närmsta 2 månaderna ska jag jobba 24 nätter på lyxhotellet i denna kedja av tre hotell.

Lyxhotellsbiten i sig är rätt dryg. Room Service-matbeställningar kan dyka upp när som helst under natten och gästerna kan vara så handikappat krävande att man börjar undra hur fan de fick ihop sina pengar egentligen.

Men till den positiva delen. Det spökar något enormt på det där hotellet. Hon som jobbar natt i vanliga fall har berättat om hur gäster ringer ner mitt i natten för att klaga på skrattande barn i korridorerna, när det inte bor ett enda barn på hela hotellet. Prydnadsleksaker som plötsligt ligger utspridda i hela korridorerna när man går nattrundan och det har till och med inträffat att dessa leksaker rullat nerför trappan till receptionen. Ett piano i lyxsviten som spelat av sig själv så många gånger att de var tvungna att ta bort det från hotellet och 20 rum som samtidigt ringer ner och klagar på att det låter som en jättefest i restaurangen kl. 3 på natten bara för att ljudet helt avstannat när nattpersonalen gått dit. Men jag har lugnat ner mig nu.

Först var jag helt livrädd, tills då jag i natt fick ett lugnande besked av hon som jobbar där att om jag nu någonsin ska träffa spöken så är dessa de vänligaste man kan tänka sig. De lever fridfullt där och då och då korsas våra frekvenser. Ungefär så. Förutom vad som nu finns i kulverterna då. Jag har fått en sträng varning om att absolut aldrig gå ner dit på natten. Vad fan ska jag göra om det som finns där nere väljer att komma upp då? Det får väl visa sig.

Förhoppningsvis kommer jag i alla fall ha gått till nästa fas av livet innan sommaren är slut, då jag med mina egna ögon fått bevis på att det finns liv efter döden. Det vore ju faktiskt det mest magiska jag kan tänka mig. Även om jag är ganska övertygad av sådant jag själv upplevt och hört andra berätta, så måste det ju vara en fundamental skillnad att upplevt det otvivelaktigt själv.

Sommaren 2008 när jag och spökena hängde i den 5-stjärniga natten; det låter som att mitt liv allt annat än stagnerat när man ser på det så.

13 June 2008

Natt nr. 8 av 11 stycken på jobbet i rad

Ännu en natt på detta hotell. Men jag trivs underbart måste jag säga. Jag kom precis på att jag kan röka på innergården istället för att gå ut på gatan och trängas med fredagsfirare som jag inte får vara med. Lyssnar på "Is Your Love in Vain?" med Bob Dylan. De här raderna förklarar väl mitt problem att jag inte pallar med förhållanden överhuvudtaget:

"Are you so fast that you cannot see, that I must have solitude?
When I am in the darkness, why do you intrude?
Do you know my world, do you know my kind
Or must I explain?
Will you let me be myself
Or is your love in vain?"

För det är ju så. Jag vill vara själv och göra det jag vill och inget gulligt kan ändra på det. Men jag vill ju också ha någon bredvid och omkring mig, men det slutar alltid med att man ska vara två och jag vill bara vara en.

Men jag bryr mig inte så mycket längre faktiskt. Jag vill ha ett stort hus vid en sjö i USA. Det bryr jag mig väldigt mycket mer om. Kärlek och Stora Pengar är lika långt borta båda två.

12 June 2008

Kan Henke göra comeback kan jag också

Jag ska på en Blinddate på Torsdag. Det är ju helt sjukt faktiskt. Men nån måste väl leva på 80-talet. Saken är dock, att det bara är en blinddate för mig. Hela skälet bakom den är att bilder på mig från Facebook fångat en ung dams vilda intresse.

Allt jag vet är hennes namn och hennes nummer och att hon ska vara 'väldans söt' enligt vår gemensamma kompis som fungerat länk. Så bara jag lever upp litegrann till bilderna hon såg av mig så kanske jag åtminstone får hångla med en väldigt söt tjej på Torsdag. Det vore ju faktiskt på tiden. Kanske till och med får en flickvän som jag kan flytta från stan med. Till Azorerna eller Afrika eller nåt.

24 March 2008

Jag kom att tänka på en sak när jag nyss läste om New York-guvernören som ertappats med att ha köpt lyxprostituerade i ett decennium, samtidigt som hans största politiska tillgång varit att hålla samhället rent och göra så genom att peka på dem som inte kan hålla sig från smutsen.

Det är det som får mig att tveka väldigt starkt inför det alltmer civiliserade sättet att driva vårat samhälle på. Det känns lite som att vi fostras av föräldrar som hindrar sina barn från att plaska i pölar. Vi gillar alla bakgårdar för att vi kan slappna av och inte oroa oss för att bli iaktagna.

15 March 2008

Baby Gone to Space

Jag hade egentligen tänkt vänta med att lägga ut musik som jag och andra gjort tills jag har mixat en låt ordentligt och spelat in allt som inte håller måttet en gång till.

Som i den här låten är ju kvaliteten på sången under kritik i vissa moment, som falsksång och att jag inte har gjort två separata spår av min sång, som är extremt nära mikrofonen, och skriken från oscar som är 2 meter bort, utan bara komprimerat det och försökt kompromissa mellan våra två olika röststilar när jag ställt in EQ's. Men tänk på det som en demo och lyssna på pianoslingorna! Jag är lite stolt över mig själv där eftersom jag verkligen inte spelar piano till vardags. Oscar spelar alla gitarrer och gör det väldigt bra. Och texten är otroligt fin:










My baby's gone to space
Gone to space, she's gone to space
In a shuttle
Who shot her, way up there?

Why do you leave me?
-Cause i'm gonna go to space

My baby's gone to space
And I'm going after her

Why do you leave me,
Way up there, way up there
I'm going after you


Hehe lite osammanhängande text, men det var improviserat i stunden. Och andra gången sången kommer in ska den naturligtvis vara mycket högre i mixen, det ska ju eskalera där. Men ni får tänka det själva. En grund till en magisk låt är det i alla fall.

12 March 2008

---

Jag sover konstiga tider och helt utan konsekvens. Det medför sig rätt ofta snyggt mönstrade men väl så svarta ringar under ögonen. Jag känner mig lagom pigg och tillfreds i kroppen men det är beklämmande när man jobbar i en reception att vara medveten om att man ser rätt trött och sliten ut. Och när jag dessutom inte kan hålla mig från att sjunga med till youtube-klipp för mig själv på låg volym och nästan får tårar i ögonen så har jag ändå ett fint liv.

Nu har jag även fått garanterad heltidstjänst som nattportier hela sommaren. Jag jobbar 7 dagar och är ledig 7 dagar hela sommaren igenom. Då kan jag dessutom ta lite extrapass under min lediga vecka och jag har fått klartecken för att vara ledig hela september, så om 5 månader åker jag iväg 1 månad ut i det stora okända.

25 October 2007

Gorilla Mountains forever


Hon dog i en vulkan i gorillabergen i östra Kongo. På de platser det inte skjuts med djungelkulsprutor i Belgiska Kongo kan besökare fortfarande vandra säkert. Bara de håller sig borta från gorillavulkanen.

16 October 2007

Andra sidan

Ibland blir jag verkligen less på att vara förstående. Vi har ett förtäckt världskrig uppsnurrat i vår rättighet att vara fria med iphones. Fuck det, vi vet att våran gränslösa längtan efter konsumption ligger som underlag till allt ont.
"Police becomes necessairy in human society, only as a junction, where there's a split between those who got and those who ain't got" som nån samplad hos Dead Prez sa och så vidare.

Publikfriaren Tony Blair som bjöd in Noel Gallagher till 10 Downing Street för att spela gitarr och har 500.000 människors blod på sina händer 12 år senare. Vi försöker tro att vi tagit lärdom av vad som skett tidigare, men vi är lika blinda som alla innan oss som inte kunde jämföra nya formationer av ondska med hur andra blivit lurade.

Inte för att jag riktigt orkar bry mig, men just nu är det high red alert i London runtomkring mig för att nya bensinbilar kan spränga mig närsomhelst. Tack för det. Tack bensinbombare för att ni strider tillbaka mot Tony Blair och George Bush även om den tidigare inte har något inflytande längre. Även om jag verkligen hatar delar av islam så är jag på deras sida. Spräng mig baby.

15 October 2007

ADHD-ME

Klockan är 03.40 och jag ska upp om 4-5 timmar men jag vill inte sova. Jag har precis sett första delen av No Direction Home och fick tillbaka känslan jag alltid tappar, att det är viktigt. För att låna mr. Dylans ord "An arrow so fierce and slick it can pierce through dust no matter how thick".

Jag har misskött mig med gräsrökandet senaste tiden igen. Inte för att jag inte velat, för gud jag älskar det. Men det tar verkligen död på glöden att rakryggad vara tvungen att se vad som finns bortom.

Polska musikgeniet i min klass och jag åt lunch i fredags. Han berättade om sina planer på ett mindre ljudimperium i sina hemtrakter. Han rekommenderade en bok om ljud för mig som jag behöver för att bli en bra liveljudtekinker. Jag berättade att jag behövde action hela tiden för att inte bli uttråkad, och att jag nog skulle ha svårt att läsa boken. Han undrade halvt bekymrat och halvt nervöst skämtande om jag hade ADHD.
-Lite.
Sen åt han vidare på sitt lamm.

Men jag har tänkt på det sen dess. Jag kan verkligen inte koncentrera mig. Jag vill bli jättebra på gitarr, men jag tröttnar för att det inte händer något annat än att jag spelar gitarr. Och om jag dricker öl så häller jag i mig den tills jag somnar, för jag blir uttråkad om jag inte får fortsätta rakt fram rakt ner upp.

Men det kommer lösa sig. Jag och Heidi sa det ikväll. Vi är nog bara kräsna med vad vi hålla fast i tillräckligt länge. Jag längtar efter att hålla i vin med the babe herself.

08 October 2007

20 June 2007

1-2 1-2

Eftersom nästan ingen läser här tänker jag göra ett test som jag snodde från en 15-årig tjejs blogg.

Vad blir ditt namn baklänges? Noraa

Har du gjort en snöängel i år? Nej jag leker inte

Hur lång tid är det längsta du legat på sjukhus? 3 dagar, jag gillar sjukhus, skulle vilja vara där oftare.

Platt eller lockigt hår? hår är bra överhuvudtaget

Är du kär i någon? Nicole Ritchie

Vad gör du när det regnar? Olika

Har en dröm gått i uppfyllelse? Två

Vad har du för startsida på internet? tom


Vem ringde du senast?
En tjej i min skola. Jag hade missat hennes samtal med flit men var tvungen att ringa upp när hon messade mig och inte kunde hitta hennes låtar. Det visade sig att hon spelat in dem i en annan studio och det var därför dom inte fanns i studion hon letade i. Men hon var glad att jag ringde tillbaka i alla fall.


Tycker du att sengångare är söta?
Dom är ok

Har du haft vattkoppor? Bara när jag var liten

Har du någon gång testat karate? Massor av gånger


Vilken mobilringsignal? ljudlös


Minimorötter eller pommes frites? pommes frites

Första sporten du gick på? Big Wheels


Vad längtar du mest till just nu?
Rockaway Beach

Hur gammal har du tänkt bli? jag vet inte, det spelar ingen roll

När åt du senast en fiskbulle? i lågstadiet

Vad drömde du inatt? säkert någonting i staden jag bor ganska ofta i när jag drömmer. Det är coolt när jag tänker efter. Jag återkommer alltid till en stad i mina drömmar som inte finns på riktigt men som alltid ser likadan ut i drömmen. Den är en blandning av typ Nice, Marseille och Istanbul och det är alltid trubbel och typ biljakter omkring mig där. Jag har inte tänkt på det så förrut, men jag lever ett dubbel-liv, ett när jag är vaken och ett när jag sover.

Vilken tv-serie är bäst? tittar inte på tv

Kan du gå ner i spagat? nej

Vad åt du senast? philadelphia ost, bröd, kaffe, banan, kiwi, cigarett

Höga eller låga strumpor? alla

Vad är du mest rädd för i hela världen? judar

Har du varit kär i en kändis? ja, just nu


Läser du på baksidan av mjölkpaketen?
ibland, jag tycker alltid det ser ut som pyssel eller nåt

Röd, grön, blå eller gul mjölk? grön


Vad har du för färg på ditt påslakan?
vitt med olika ränder


Vad ska du döpa dina barn till? jailbait

Sommar eller snö? bara det inte blåser så mycket

Bikini eller baddräkt? bikini


Snyggaste läraren?
hon som spelar saxofon


Har du någon gång haft på dig ett par kallingar? jävla tjejtest

Riktig gran eller plastgran? riktig

Tänt eller släckt när du ska sova? släckt om jag orkar släcka

Godaste drickan till frukosten? evian


Senast lästa bok?
Lovesick Blues - The Life of Hank Williams


Vem kramade du senast?
tjejen jag sov med i husbilen i lördags


Älskar du att sjunga?
det klart


Vill du bli president?
nej gerillaledare

Har du spelat kille i en teater? fan heller

Duscha eller bada? båda

Kan du ditt mobilnr utantill? ja

Har du tråkigt? ja, jag vill flytta härifrån

Har du gråtit i skolan nån gång? säkert när jag var hungrig nångång

Stockholm city, Metro eller .SE? stockholm

Hur tar du dig till skolan? dubbeldeckare

Har du någonsin sminkat dig som punkare? nej

Sjunger du på toa? nej, jag vill inte bli upptäckt


Vilken färg har din jacka? blå, vill byta


Använder du långkallingar? nej aldrig


Är du höjdrädd? nej jag vill bli pilot


Vilket land vill du åka till? det där nya

Vad var det senaste som fick dig att skratta? kittel

Vad ska du göra NU? kaffe spliff tv-spel


03 June 2007

Frampton Park Road

Jag gillar min gård. För ett par dagar sen när jag var på väg hem med huvudet mot marken och borta i tankar med en plastpåse i ena handen ser jag i ögonvrån hur jag passerar en grupp 15-åriga svarta tjejer på cyklar. Plötsligt säger en av dem jävligt kaxigt till mig "Are you alright mate?". Jag tittar upp och säger 'Yeah, not too bad' och går vidare. Två-tre sekunder senare och 5 meter bort skriker en av dem:

'I'll stab you in the face for your bag'

Haha. Nyss åkte två polisbilar med sirenerna på förbi på gatan utanför och ett av kidsen som lekte i klätterställningen skrek "COPLAND" så högt han kunde.

02 June 2007

2-2


Jag såg hela Danmark - Sverige ikväll på min dator i storleken av fönstret på bilden ovan. Man kan inte få med streamade videos på screensavers tydligen, men så här såg det ut, plus live-video där det är svart. Det fanns inga kommentatorer på min sändning, bara publikljud på hög volym och beklämmande bildkvalitet. Men oh boy, jag satsade 40 kronor på att Sverige skulle vinna efter att Danmark kvitterat. Sen kom min försupna dansk till undsättning med en missad suckerpunch och gav mig 0-3 och 240 kronor tillbaka på betet. Jag ska föra över dom nu till live-blackjack på ladbrokes och vinna ihop pengar till att göra något jag ännu inte vet imorgon.

28 May 2007

Sickness by Bobby Digitial

RZA som förklarade i en intervju för många år sen att han lämnat bakom sig att gå runt med ett rakblad i mungipan och röka cigaretter i Harlem, att han ständigt måste gå vidare, är någon alla alltid borde hoppas att få lyssna till.
















Even though we see through your wicked intentions
We gave you land to experiment with your inventions
But you strive for global lynchin', extension
But it's yourself that will become extinct
You inherit this power to think and build things
The free wills of love, not hate or kill things
And when you went astray, we sent prophets to reveal
things
And left scriptures behind to fulfill things
But you still wanna kill things, rob and steal things
So don't blame us when it's time to fulfill things and
kill Kings

Raise the sword and praise the Lord
On this wicked society, society
Raise your sword and praise the Lord
It's a wicked society, society
Praise the Lord and raise your sword
Against this wicked society
Rage the war
Against this wicked society

23 April 2007

-Yeah let's blow it up


1970 strandade en enorm död val vid Florence, Oregon, som lokalbefolkningen inte visste vad de skulle göra av. De beslöt sig för att spränga den. Kolla på filmen hur det gick.

21 April 2007

Svt forever


Tack vare Heidi's entusiasm somnar jag varje kväll till dokumentärer eller program från SVT på svt.se. Jag har slutat bry mig att jag inte orkar gå tillbaka till affären som sålde TV'n till mig med en multifjärrkontroll som inte går att ställa in kanalerna med och be dem att fixa en riktig.

Förra gången jag var lämnad ensam med SVT som enda alternativ var när jag hälsade på min farmor 2 mil söder om Korpilombolo för ungefär 8 år sen. Kvällarna är med minsta möjliga uttryck isolerade ingenstans i Norrbotten, och TV'n på övervåningen blev mitt enda tecken på att liv fortfarande fanns. Kobra med programkollegor och dokumentärer matade mig med historier från platser och sätt att se på livet jag aldrig tänkt på, och jag fick reda på det i ett vakum. Nu har min sinnessjuka kusin med sin lika sinnessjuka falsettpojkvän stulit min sena farmors gård från resten av släkten och låtit huset förfalla medans de föder upp hundratals råttor i det. Men det är en annan historia.

Det jag vill komma till är att det här samtalet mellan Stina Dabrowski, Ernst-Hugo Järegård och Thomas Di Leva från 1990 är så fint och smart och klokt och öppenhjärtigt att jag saknar Sverige så sjukt mycket. Ernst-Hugo Järegård kan som få andra tala svenska och med de svårare orden reducera ordet typ till typ.

Se här:
Del 1
Del 2

03 April 2007

Röde Baronen och jag


Jag är så jävla less på den där engelskaskolan nu. Lektionerna är hyfsat roliga, jag tycker om flera i min klass och jag mår alltid bra efter att ha varit där. Men nu får det vara nog.

Jag vill inte lära mig mer skolengelska. Jag vill bli ljudtekniker goddamnit. Eller stridspilot. Jag köpte en bok om Röde Baronen igår. För dig som är obekant med honom var han nationalhjälte i Tyskland under första världskriget när Tyskland bara var ett stridande land som vilket annat utan rena planer för framtiden. Röde Baronen sköt ner fler fiender med sitt flygplan än någon annan.

Mamma sa till mig igår att jag måste sluta vara så högtidlig om mitt eget liv. Jag höll med henne då eftersom det finns många poänger i det. Men mitt problem är inte att jag är högtidlig. Mitt problem är att jag inte är på en plats där min högtidlighet är till min fördel. Men snart. Om 2 veckor börjar jag lära mig en yrkesteknik. Nog med intellektuell bullshit. Jag vill ha spakar i mina händer.

26 March 2007

Watch out

Jag gillar att gubben slår den stora duvan som att den vore en riktig duva som förstör för dom andra.

21 March 2007

Buzz Aldrin - Astronaut



Buzz Aldrin med sin fru under invigningen av en glasgång som går över kanten på Grand Canyon. Med NASA-jacka. Det är så vackert att jag inte vet vad jag ska säga riktigt. Han slutar aldrig att vara Astronaut. Han flög till månen. På riktigt. Han är en Astronaut som flög till månen. Vi måste tänka mer och oftare på det här. Lyssna bara hur det låter. Han är en Astronaut som tillsammans med en handfull andra Astronauter varit längre bort i oändligheten än någon annan. Ingenting på jorden kan ändra på det. Det är väldigt sällan jag kan koppla fullständigt att det förflutna verkligen har funnits till, men just nu gör jag det. Se hur båda ser ut att leva kvar i en ren 60-tals förort till Houston.

Jag kan inte skriva sammanhängande om det här. Det väcker alldeles för mycket känslor inom mig.


Buzz - 1969

12 March 2007

1987, anyone?

Det känns mest som att greppa efter något i en feberdröm. Inte som att försöka fånga luft med händerna, men som att försöka fånga motsatsen till den. Något lite tjockare som gör en illamående vid varje rörelse eftersom det är så förgäves att det slår ner en innan man ens gett upp.

Men jag vill inte vara i de här tiderna. Jag saknar världen innan EU. Jag är ledsen nästan varje morgon jag vaknar upp för att jag måste gå ut i en värld jag inte tycker om. Jag menar inte att jag inte tycker om att vara i världen, jag älskar mina vänner och människor föds lika oskrivna som i alla tider.

Men jag är ingen rationell människa. Jag står inte ut med att tänka efter för mycket på de logiska orsakerna till saker och ting. Jag skjuter hellre från höften varje gång och lär mig intuition hellre än fysisk perfektion mellan öga och avtryckarfinger. Därför tänker jag bara säga att det nuförtiden känns som att möjligheterna flyttat till en bonusbana och det som är lämnat kvar åt resten är passager dit.